Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA AKTEN.
15
Abbedissan.
Detta! Detta skulle vara kejsarens dotter. Där
ser ni, systrar, hurudana de äro, till hvilka människorna
sätta sitt hopp. Denna fallna flicka, som rymt från
sin far med sin älskare — är så blottad på all skam
att hon klädt af sig naken — hon skulle bli mor till
världens frälsare, som de säga.
Salvator.
Det är lögn! Hon är ren som en himmelens
dotter, det svär jag vid Gud.
(Vera lyfter ansiktet från jorden och stirrar förskräckt på
Ultunorna.)
ABBEDISSAN.
Ren! Hon! som sprider orenhet rundt omkring
sig, så att man känner sig oren blott vid att se på
henne.
(Tar af sig ett stycke af sin klädning och kastar den
öfver henne på långt håll och ined bortvända ögon, de andra
följa exemplet. Vera kastar kläderna af sig med en otålig
åtbörd.)
Gå då åtminstone din väg, unge man. Vi ska
nog sörja för att hon blir klädd, men du borde väl
åtminstone ha så mycken skamkänsla att du inte står
bredvid vid ett så ömtåligt förehafvande. Det är svårt
nog ändå.
(Salvator aflägsnar sig något bakom buskarna, men följer
med ögonen hvad som föregår. Nunnorna närma sig under
många korstecken samt med nedslagna eller himmelsvända
ögon och fästa med våld klädesstyckena omkring Vera, som
sprungit upp och gör motstånd.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
