Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 SANNINGENS VÄG \K.
Speranza.
Jag lyder dig, drottning. Och jag försöker alt
tro dig fast jag inte kan förstå.
(Går bort mol bakgrunden ined hunden i sina armar.
Scenförändring.
Femte scenen.
(Klostrets murar falla och man ser det inre af koret i
nunneklostret; ett halfcirkelformigt, stort rum med högnggade
bänkar rundt omkring, i midten en predikstol. VERA-sitier
nedböjd på trappstegen till predikstolen med ansiktet i händerna.
Hon år iklädd en säck med rep om lifvet, bara fötter, en
slöja bunden tätt om hufvudet och ned i pannan, så att håret
är fullständigt skyldl, NUNNORNA komma sjungande i en
lång procession, företrädda af biktfadern i ämbetsdräkt och
abbedissan. De upplösa processionen och falla på knä i bänkarna
rundt omkring, mumlande böner. ABBEDISSAN för
biktfadern fram till Vera.)
Abbedissan.
Här är den olyckliga min fader. Hon hafver
säkert djäfvulen, ty hon talar med främmande
tungomål och hon vägrar hvarje botgöringsakt.
Biktfadern {till Vera).
Stig upp, olyckliga, och svara på mina frågor.
(Vera reser sig motvilligt och ser honom trotsigt i ögonen.’
Biktfadern.
Hon tycks vara besatt af trotsets djäfvul. Ingen
blygsel öfver hennes tillstånd kan spåras i hennes
blick och hållning. Ställ dig här.
(Han skjuter henne tillbaka mol en af de höga
bänkstolparna och göl min af att binda henne där med ett rep,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
