Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 bakningens vacai!.
Speranza.
Gif mig din hand! Lifslinien är lång och stark.
Du skall lefva i många år. Och du skall bli lycklig,
ty du skall älska mycket och bli mycket älskad. Du
skall nå den bästa, den enda sanna lycka, som finnes
på jorden — du skall äga ett troget hjärta, som
klappar bara för dig, utan en tanke på någon annan,
utan ett tvifvel. Du skall äga denna lifvets enkla storhet
och helhet, som är ett rent hjärtas hela hängifvenhet.
Flickan (förlägen och belåten,
sneglande på en ung bonde).
Så vackert det låter.
(Den ange bonden kommer fram och far hennes hand, de
gå bort tillsammans, hviskande.)
En ÄLDRE bonde (ger pengar till Spe-
ranza, hvilka denna
strax lämnar :im-
naren).
Jag skall väl betala för flickan min, då hon fått
en så vacker spådom. Och nu kunde jag ha lust att
höra, hvad du kan lofva mig. Om det också inte
kan bli så där grant, så kan det kanske vara vardt
att höra ändå.
Speranza (tar bondens kand och sa
i deri).
Da har en stenig torfva, som nästan ingenting
inbringar. Och du har en sjuklig hustru, som inte är
till någon nytta i huset. Men du skall inte knota
häröfver. Om du är god mot din hustru, skall du
bli belönad på ett sätt, som du minst anar. Och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
