Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE1KTE AKTEX.
6l
Speranza.
Om du inte kan göra honom lycklig, skall han
heller inte bli din.
(Hunden, som kela tiden följt Speranza, sätter nu af
bortåt fjället. Speranza ropar honom, men han lyder ej.)
Hvem kan det vara som Vindsnabb springer så
till mötes, om inte sin husbonde.
[Springer efter hunden inåt fjället, möter Salvator och
kastar sig i hans armar.)
Femte scenen.
DE FÖRRA. SALVATOR.
Speranza (kommer framåt scenen,
omfamnande Salvator).
Ändtligen, ändtligen bar jag dig åter. Har du
sörjt mycket öfver mig, älskade. Har du kanske
fruktat, att din Speranza var förlorad för alltid? Ett
hemlighetsfullt öde har skilt oss åt, men jag är din
lika mycket som någonsin, alltid, för alltid din!
Salvator.
Å, hur allt blir ljust omkring mig blott vid att
se dig, höra din röst. Ja, ty jag har lefvat i
mörker-hela denna tid, solen har hela tiden varit borta för
mig, ett töcken har legat omkring mina sinnen, sa
fruktansvärdt, att hade jag inte haft hoppet om att
återfinna dig, tror jag att jag blifvit vansinnig. A, du
anar inte hvilka grubblets, tvillets, ångestens andar,
som rasat inom mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
