Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE AKTEN.
103
de blifva lika sina herrar. Och det tro de dumma
nöten och begripa inte att deras arbete och
besparingar bara tjäna till att fastare hamra den gyllene
vagn, som skall krossa dem alla under sina hjul.
Ser du, det är en nationalekonomisk uppfattning, som
går vida öfver horisonten på en sådan där liten flicka
som Speranza.
Veka.
Men hvarför upplyser du dem då inte om deras
misstag?
Den gamle.
Jag är gammal, kära barn, jag är trött på att gå
omkring och säga folk sanningen och bli utskälld för
det och inte bli trodd till på köpet. Förr var jag
också sådan som du — jag brann af ifver att ställa
till oro öfver allt. Nu har jag blifvit spak och fredlig
och sköter min reumatism och låter världen lia sin
gång.
Vera.
Men det är inte rätt och inte värdigt dig. Vill
du inte säga dem sanningen, så skall jag.
Den gamle.
Du är oförskräckt, du. Ja, jag kan bara varna
dig, min flicka. Du anar icke hvilka obehag och
trakasserier, du skaffar dig på halsen.
Veka.
Det tar jag aldrig någon hänsyn till. Kom,
Salvator, låt oss gå och tala med dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
