Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE AKTEN.
109
Salvator.
Lämnar du inte godvilligt ut folkets pengar, så
är din sista stund kommen, din och de andra
stor-tjufvarnas därinne.
Tjänstemannen.
Polis, polis!
Salvator (lägger handen på käns
mun och kväfver hans
röst).
Det hjälper inte att du skriker på polis. Vi äro
själfva polis som äro komna för att skipa rättvisa
för er andra.
(Tjänstemannen flyr in i hanken, porlar reglas med huller
inifrån, luckor fållas ned för fönstren.)
Hvad hjälpa era bommar och reglar. Vi äro
herrar här, ty vi äro de många mot de få. Framåt,
gossar!
(Arbetarna storma hanken, sökande att med sina verklig
slå in och biyta upp fönster och dörrar.)
Vera
(störtar fram till den gamle mannen, som under hela den
föie-gående scenen på afstånd iakttagit allt, men nu kommer fram’.
Fader — mästare — hvem du är — hindra detta
om du har makt därtill.
Den gamle.
För sent, min flicka. Hvad sade jag dig — har
jag inte varnat dig? Men då bevars skulle sanningen
sägas framförallt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
