Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE AKTEN.
I I I
Salvator.
I lagens namn —» det är vi, som äro herrar öfver
lagen i detta ögonblick.
(Poliserna dia sina värjor.)
Första polisen.
Detta är anstiftaren. Grip honom!
(De gripa Salvator, dä kasta sig arbetania öfver dem,
det blir en häftig strid, de befria Salvator och döda poliserna,
sedan dessa stuckit ner ett par af flocken. Då rycker en trupp
kavallerister fram med laddade gevär, arbetarna kasta sten på
dem, militären skjuter. Vilda skrin genljuda öfver hela platsen,
som ett ögonblick är insvept i rök. När röken skingrar sig ser
man många arbetare ligga döda, andra släpas i fängelse mellan
soldaternas hästar. Gråt och jämmer af kvinnor och barn.)
Salvator
(brottas med ett par poliser, som vilja släpa honom emellan sig,
och försöker att stöta ner sig själf med en dolk).
Släpp mig, era hundar! Jag vet att dö utan er!
Vera (störtar fram till honom och
kastar sig på knä för honom).
Först mig, Salvator, först mig. Jag har den största
skulden!
(Polisen stöter undan Fera och tycker dolken ur Salvators
hand, de släpa honom bort emellan sig.)
Den gamle (till Vera).
Vid alla himlar, min flicka, du är mycket styfvare
än jag!
Ridån faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
