Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Napolitanska Bilder - Lifvets och Dödens källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[26 xApoi.rrwskA hilder.
sofvo med tidningarna öfver hufvudet. I köket sofvo
klickarna framstupa på bänkarna eller stengolfvet.
Hela hotellet liknade sagans förtrollade slott, där
alla insomnat midt under sina sysselsättningar.
Det enda ljud, som hördes, var syrsornas
oaflåtliga skrik i träden rundt omkring.
Tja, tja, tja!
När den ena slutade, tog den andra vid. Alla
sade de detsamma, men på olika tonarter, hvilket var
det allra retsammaste. När en tystnat med sitt
tja-tjatjatja, föll strax en annan in med ett långdraget
tjaaa—tjaaa—tjaaa!
Det var som om hettan själf hade talat, som
hade detta varit solvärmens egna röster, hvilka
ropade ut i den stillastående luften och kommo de
sofvande människorna att vrida sig på sitt läger,
badande i svett.
La Piccola Sentinella var beläget på en kulle,
som genom en smal klyfta är skild från det
vulkaniska berget Pomeo, och där nedanför utbredde den
blomstrande lilla staden Casamieciola, uppvuxen på
få år med sin lifslängd uppmätt mellan tvenne
jordbäfningar, sina villor och palatser ända ned till
Medelhafvet.
Mellan yppiga trädgårdar och lundar, där
växtligheten trängdes, andfådd och brådskande, girig om
hvarje tum af den vulkaniska jorden, som bär
tredubbla skördar på en gång, gick landtmannen sorglös
och lugn, skördade sitt vin, åt sina frukter och grön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
