Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Napolitanska Bilder - Lifvets och Dödens källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS OCH DÖDENS KÄLLOR. 129
Hela societeten instämde i det muntra omkvädet:
E jammoncoppa jammo
Funiculi, Funiculá.
När den glada sången var slut, reste sig en tysk
musiker och gick oombedd fram till pianot, med en
min af indignation, samt satte sig ned att spela en
högtidlig sorgmarsch af Meyerbeer.
Hu! utbrast Heatrice, vänd till en af sina
uppvaktande. För all del, låt oss gå ut på terrassen. Jag
kan inte uthärda den där trista, tyska musiken. Den
låter ju som en olycka.
Flera af de andra följde henne ut, och en af
herrarna anmärkte: här kan man också få röka sig
en cigarr. Han drog en tändsticka och förde den till
cigarren — men mer hade han ej hunnit, då den
»trista, tyska musiken» tvärtystnade och de kände en
fruktansvärd stöt, som kastade dem mot hvarandra,
samt därefter ett förfärande, obegripligt, vanvettigt
buller. I detsamma uppfylldes luften af ett skyfall af
grus och murbruk. Nästan förblindade, medvetslösa
stirrade de så underbart räddade omkring sig utan
att ännu fatta, hvad som skett.
När grusmolnet skingrade sig något, sågo de hela
den del af hotellet, framför hvilken de stodo,
försvunnen, förvandlad till en grushög, och rundt omkring
ännu vacklande, ramlande murar. Och därnere i staden,
där nyss hundratals ljus glimmat så vänligt och fredligt
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
