- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter / I. Sanningens vägar. Napolitanska bilder. /
135

(1893) Author: Anne Charlotte Leffler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Napolitanska Bilder - En vinterdag i Napoli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN VINTERDAG I NAPOLI.

135

tör många för att kunna uppräknas, och så rosor,
massor af rosor, allt sammans plockadt i fria luften
en decemberdag!

I Vomero på sluttningarna öfver Napoli håller
man på att bygga en ny, stor stad. Ett kvarter är
under arbete. De nya gatorna och palatsen stå redan
färdiga, men ännu tomma, isolerade från den öfriga
världen — ty hvilken napolitanare gör sig i denna
värme, under denna solhetta, det besväret att släpa
sig uppför trappor, som väl äro fyra gånger så höga
som Mosebackes där hemma?

Flera af de präktiga villorna, tillhörande Napolis
aristokrati, offras här med sina parker och trädgårdar
för de nya banala, korrekta gatuanläggningarna. I en
af dessa dödsdömda parker var det jag gjorde min
blomsterskörd i dag, det är där jag har tillbragt hela
den varma sommardagen midt i vintern. Denna
trädgård, skön som en dröm, förenade allt hvad rikedom,
smak, ett härligt klimat och en hänförande natur
förmår frambringa, och likväl har den inom sina
murar blott gömt minnen af sorg och lidanden.
Småborgaren, som nu vandrar här en söndags middag med
hustru och barn, säger suckande: »Den som vore så
lycklig som ägaren af denna villa! Hvilka afundsvärda
människor!» Och likväl har lyckan aldrig haft hem
här. Den enda staty i den nu öfvergifna trädgården
som står kvar — kanske glömd, ty något konstvärde
har den icke — och som föreställer ett gråtande barn,
symboliserar tragiskt de människolif, som här ha för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:57:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efterlamna/1/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free