- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter / I. Sanningens vägar. Napolitanska bilder. /
200

(1893) Author: Anne Charlotte Leffler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Ammas Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200 BN AMMAS HIST0K] \.

Animans bref till mannen skrifvas af herrskapet
under dennas diktamen, och innehålla vanligen
uppmaningar att se väl efter barnen och att snart skrifva
och omtala hur dessa må.

Men på samma gång som amman med ömhet
tänker på sin egen lilla, som hon öfvergifvit, icke
egentligen af nöd, utan ofta endast af önskan att
förtjäna penningar och guldsmycken eller också drifven
därtill af mannen, som behöfver ett litet rörelsekapital
för sin jordlapp, fäster hon sig dock oftast äfven vid
det främmande dibarnet och vårdar det med samma
ömhet som om det vore hennes eget. Det var en
amma, som berättade mig, att när hon varit några
månader i Napoli försökte hon förgäfves att erinra
sig sin egen flickas ansikte, och när hon sedan efter
ett helt års bortavaro kom tillbaka till denna, kände
hon sig främmande för henne och tänkte ständigt på
det andra barnet hon lämnat och såg denna oupphörligt
för sig, hur han vinkade med,sin lilla hand till afsked.

Ja, det var egentligen hennes, Caterina di Filippos
historia jag skulle berätta.

Hon tilltalade mig strax vid första anblicken för
sin ovanligt milda och blygsamma uppsyn, i motsats till
den vanliga typen, som är djärf, litet framfusig,
medveten om sin viktiga roll i samhället. Hon hade något
kufvadt och ödmjukt i sitt väsen och svarade på allt hvad
man sade eller frågade henne blott ett oföränderligt
»Signor» eller »Signora si», äfven då frågan borde
besvarats med »no». Hon var liten till växten och tämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:57:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efterlamna/1/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free