Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Ammas Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 EN AMICIS HISTORIA.
fattigt folk bo) med ett sjukt, nästan döende barn vid
sitt bWist.
Senare på kvällen hörde jag genom hela våningen
utropet: Caterinas man är kommen. Det glada
budskapet upprepades från mun till mun af
tjänstepersonalen.
Jag afhöll mig från att visa mig strax, emedan
jag tänkte att det var bäst att man och hustru först
finge träffas ensamma, men då kom hon in till mig
och bad mig gå med henne ut i försalen och taga
emot mannen. Som jag fortfarande var under
intrycket af hennes skildring af detta vilddjur till man,
tänkte jag att hon var rädd och följde med henne.
Anblicken af mannen, som jag ej förut sett,
öfver-raskade mig på det högsta. En liten, mager, infallen
gestalt med ett så gråblekt ansikte och ett så betryckt
uttryck, så dåliga, slitna kläder att han långt ifrån
att kunna ingifva fruktan, blott uppväckte en känsla
af uppriktigt deltagande. Hans hustru i sin ljusblå,
blommiga klädning med sitt spetsförkläde och
spetshalsduk i kors öfver bröstet, sin guldkedja, långa
öron-hängen och granatfärgade bandkrans kring hufvudet,
samt sin redan under sin förra amtid i Napoli
förvärfvade världsvana och sin nu strålande uppsyn
föreföll så öfverlägsen denna stackars utslitna
jordarbetare att jag kände mig helt desorienterad.
Man och hustru utbytte intet hälsningsord, intet
handslag, inte ens en blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
