Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Ammas Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl förstod hon att slå mynt af sina utan tvifvel fullt
uppriktiga känslor, att hon slutade med att erhålla
smycken, kläder och pengar, hälften af det hon skulle
fått, om hon lyckligen afslutat digifningen, det vill
säga efter ett helt år minst, ofta aderton månader, i
stället för att hon nu ej kunnat hålla ut mer än två
månader. Att detta var henne till någon tröst, tror
jag nog, ty vackra kläder, smycken och pengar ersätta
visserligen icke ett förloradt barn, men de förljufva i
alla fall betydligt lifvet, hvarjämte de i detta fall göra
samma nytta som ordnar äro ämnade att göra i de högre
samhällslagren, det vill säga de hedra den, som har dem.
Nu skulle man åtminstone icke kunna säga —
och »hvad man säger» betyder som bekant mer ju
lägre på samhällsskalan man står — att hon blifvit
hemskickad för något felsteg.
I babys vagn hade hon, utan att säga något,
lämnat en liten medaljong af glas med en madonnabild.
Ett par dagar efter hennes afresa kom ett ganska
rörande bref från mannen.
Min hustru gråter natt och dag, skref han, för
den ömhets skull, som hon fattat för den lilla och
ber att snart få hans porträtt och få veta om han
trifs hos den nya amman. Jag får också be om
förlåtelse för att jag var så tyst och inte förstod att
säga hvad jag borde och tacka herrskapet som jag
borde, men jag var allt för bedröfvad.
1892.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
