Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - I. Helg- och vårstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELG- OCH VÅRSTÄMNINGAR.
/
gamla, tvättade och lagade kastorhandskar. Och så
var hon färdig.
Hon hade bara att snedda öfver torget förbi
kyrkan och så gå några steg till höger, så stod hon
utanför det gula trähuset, som tillhörde doktor Bolin.
Ingången var vid sidan af huset genom en grind, som
förde in till en stor, sandad gård, bakom hvilken var
en liten inhägnad trädgårdstäppa med en enda gång i
midten, randad af blomsterrabatter och
krusbärsbuskar. Här såg Antonia gamla Hennes nåd
Meijermann, doktorinnans mor, gå upp och ned i gången
med sina snabba, fast stapplande steg, stödd af flickorna
Bolin. Det var Agda — nej det var visst Ninette —
ja, Antonia var icke riktigt säker, ty de voro tvillingar
och så lika hvarandra som två bär.
Den unga flickan kastade otåliga blickar omkring
sig som en fågel i bur. Och när hon fick se Antonia,
tillropade hon henne redan på långt håll ett gladt:
Nej si, god dag, Antonia! Så snällt att komma
och hälsa på mamma!
På mamma! Hvarför inte lika gärna på mormor,
tänkte Antonia stött, i det hon gick fram till dem och
neg vördnadsfullt för den gamla damen, som tryckte
hennes hand med en viss beskyddande vänlighet.
Denna var en åttioåring med en ståtlig och förnäm
hållning, hvilken ännu i dag kunde gälla som föredöme
för de unga flickor, som orngåfvo henne, men hvilka
till hennes grämelse ingenting ärft och ingenting lärt
häraf. Dragen voro fina och regelbundet vackra, en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
