Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - I. Helg- och vårstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.( TRÄNG HORISONT.
Dessa ord, oaktadt hörda så många gånger förut,
upprörde fru Bolin på det lifligaste och hon brast
i gråt.
Hur kan mamma ha hjärta att tala så till mig.
.Mamma ser ju allt hvad jag har att utstå, och ändå
-ack att så vilja göra mig den sorgen! Hur skulle jag
kunna ha ett ögonblicks glädje, om jag visste mamma
sitta där ensam.
Laga att flickan kommer hit och ber henne om
förlåtelse, så blir allting bra igen, hviskade Mariana
fru Bolin i örat.
Och så blef det ett af de vanliga, så ofta
upprepade försoningsuppträdena. Ninette, rörd af sin mors
tårar och mormors grafvar, kom och kysste henne
på hand och bad om förlåtelse med snubblande röst.
Sedan vid tebordet var mormor ödmjuk och
undfallande på ett hjärtskärande sätt, öfverdrifvet
tacksam, när man ville servera henne, tyst och
frånvarande när Mariana, som ensam höll målron vid makt,
tog upp det ena samtalsämnet intressantare än det
andra. Doktorn var som vanligt om kvällarna borta,
och ingen frågade hvar han var. Samma förhållande
var det med kyrkoherden och borgmästaren och
postmästaren, kort sagdt, ingen af ståndspersonernas
familjefäder syntes i sina familjer om kvällarna. Den
fullständiga bristen på allmänna intressen gjorde att
korten och punschglasen blefvo herrarnas enda
förströelse, under det familjernas kvinnliga medlemmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>