Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - III. Sträfvan uppåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÄFVAN UPPÅT. 39
Det for ett moln öfver Antonias ansikte.
Å, jag kan ändå inte tänka — tst! där kommer
mamma. Säg ingenting ännu. Låt mig först komma
hem till tant och tala närmare om, hur vi skola
framställa saken.
Hon hann ej säga mer, ty nu kom prostinnan
inseglande — en sjuklig, hvithyllt, blond och mycket
fetlagd liten dam, med säflig, vaggande gång, fina
drag, tomma, ljusblå ögon och ett, mildt leende.
Antonia — hvad gör du? hade hon redan på
läpparna, då hon fick se mamsell Mariana och strax
hejdade sig.
Nej se, vår kära Mariana! Och Antonia säger
inte strax till mig, sade hon med sin blida stämma
på släpande västgötadialekt.
Jag såg tant Mariana från fönstret och sprang
emot henne.
Ja, där ser man hur bra det är för den som kan
ha tid att alltid sitta vid fönstret, då får man den
glädjen att strax ta emot sina gäster, fortfor den blida
stämman.
Jag satt vid fönstret och stoppade gossarnas
strumpor, sade Antonia sårad.
Jag nästan undrar på att du inte låter Antonia
använda sin tid på ett mer inbringande sätt, kära
Josefina, sade mamsell Mariana, som var allt för
uppfylld af sitt viktiga ärende, för att kunna tiga helt och
hållet.
Inbringande! Hur skulle det gå till?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
