Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - III. Sträfvan uppåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÄFVAN UPPÅT.
43
Ja, hur lång tid skulle hon då behöfva att
förbereda lektionerna, undrade hon. Jag förutser att
det där blir en förevändning att hänga öfver boken
hela dagen.
Det är icke vardt, sade Antonia och sprang upp
utom sig. Jag ser hur det blir — det är bäst tant
Mariana säger återbud med detsamma.
Mamsell Mariana blinkade åt Antonia för att säga,
att hon nu inte skulle förstöra saken, när de nästan
segrat. Men denna fortfor: Jag kan inte på villkor
åtaga mig saken, om jag inte får förbereda mig så
mycket, som jag själf tror är nödvändigt. Då får det
hellre vara med alltihop; skall jag göra det, vill jag
göra det med heder och icke så, att jag behöfver
skämmas.
Det har du också rätt i, svarade Styfmodern med
sin blida röst. Fyra kronor i veckan är inte heller
en så stor sak, att för den skull —
Just en stor sak! utbrast flickan lidelsefullt. För
mig är det en stor, en oändligt stor sak att bara
disponera öfver fyra öre i veckan, som jag hade
förtjänat själf.
Detta är sårande, sade fru Wedberg. Kan du
säga, att dina föräldrar nekat dig något som du
behöfver!
Men Antonia hade redan lämnat rummet och gått
upp till sitt rum — det vill säga det, hon delade med
två småsyskon — och här kastade hon sig på sängen
i lidelsefull gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
