Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VII. Nytt arbetsfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 TRÅNG HORISONT.
Jag! Det är omöjligt — jag har ju min skola —
och mig lyder han i alla fall inte.
Vi ha en broder, som kunde vara i stånd till det,
fortfor eftertänksamt den andre. Han har så mycken
kärlek, så det är något rent af märkvärdigt. Kan
gubben göra något, så att vi kunna hitta på att
använda honom och ha honom bland oss hela dagen?
Ja, han kan hugga och tälja och svarfva!
Jaså — ja — jag skall tala vid brodern, och så
skall jag väl komma ner åt skolan till och ge fröken
svar en dag.
Många voro de bekymrade kvinnor, som vädjade
till verkmästaren i dessa dagar. Superiet var hela
traktens olycka, och ju mer ryktet spred sig om dessa
män som aldrig drucko annat än vatten och som hade
en sådan förmåga att få andra med sig, ju mer sökte
bekymrade hustrur och mödrar hjälp hos dem.
Tillströmningen till bönesammankomsterna växte, så att
den lilla salen snart ej räckte till. Då öppnade den
gamle folkskolläraren i staden, Westerberg, som från
början slutit sig till den nya rörelsen, stora
folkskolesalen för dem om söndagseftermiddagarna, och denna
fylldes snart ända ut i dörrarna. Under tiden stod
kyrkan mer tom än någonsin. Prosten Wedberg hade
just aldrig vetat att fylla bänkarna där, dit kommo
endast de som af pliktkänsla alltid gingo i kyrkan utan
att fästa sig vid ett ord som predikades, men nu
öfvergåfvo till och med flera af dessa habituéer honom,
och till skolsalen strömmade många, som annars al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
