Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMKOMSTEN.
91
som helst, söka få hem den stackars flickan, som
alldeles gick under på detta.
Men huru tvinga Olga, när hon icke ville? Det
fanns ingen, som man kunde betro med att resa ut
till henne. Edvard, som var hennes ende förtrogne,
var för ung och svag för henne, hon skulle sluta
med att få honom att gå in på allt hvad hon ville;
och eljest fanns ingen inom familjen, som man kunde
lämna ett så grannlaga uppdrag, ej ens modern
själf. Axeline hade haft så mycket sorger. Det vore
för grymt att inviga henne i allt detta.
Friherrinnan hade blott en enda resurs, att neka vidare
understöd. Men ej heller detta hjälpte. Olga förnedrade
sig, hon skuldsatte sig till höger och vänster.
Slutligen kom dock en dag ett bref, att hon ville komma
hem. Den unge konstnären hade försvunnit från
London, man trodde att han rymt med den andra, en
gift dam. Olga hade ej vidare någon möjlighet att
följa hans spår; medellös, skuldsatt, sjuk, visste hon
nu ingen annan resurs än att antaga mormoderns
inbjudning. Men komma hem efter allt detta och på
detta sätt! Var det icke då bättre att dö? Hon tänkte
därpå, hon hade nästan beslutat det, och det oaktadt
fann hon sig en dag, mot sin vilja, nästan utan sin
vetskap, stå på däcket af den ångbåt, som förde
henne direkt till Göteborg.
Hur annorlunda mot drömmarna om denna
återkomst! Hem till det gamla Lindesnäs hade Olga
alltid tänkt sig komma. Hon älskade detta ställe; där i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
