Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 tkam; HORISONT.
denna gamla park hade hennes äregiriga drömmar
födts och fostrats, detta ställe hade en tjusning för
henne som intet annat i världen. Hit skulle hon
kommit med honom, såsom hans unga brud, båda med ett
stort rykte, båda efter en lysande konstnärsdebut,
som omgaf bådas namn med denna nimbus hvilken
endast följer konstnärerna. Och nu att komma på
detta sätt! All denna förödmjukelse inför mormodern,
som hon icke älskade och som hon visste hade hjälpt
henne, icke så mycket af ömhet som icke mer af
beräkning. Och Edvard — hur kunde hon se Edvard i
ansiktet? Hennes förtrogne sedan barndomen, han som
så öppet hade meddelat henne hvarje upplefvelse i sitt
lif, hvarje förödmjukelse så väl som hvarje framgång
och som trodde att han i lika grad ägde hennes
förtroende. Men för honom hade hon ljugit hela sista
året. Hon hade sagt att hon var förlofvad med en
ung konstnär, men hon hade aldrig sagt ett ord om
att hon understödde honom, hon hade ej velat låta
honom tro att den andra kunde ha någon beräkning
i sin kärlek till henne — aldrig låtit honom ana sin
svartsjuka och förtviflan. Och nu, när det sista slaget
träffade henne, hade hon ej vetat hur hon skulle
förklara för brodern att hon beslutit sig för hemresa.
Hon skref blott, att hon var klen och kom hem för
att hvila sig, ingenting annat. Men hon fruktade dock
sammanträffandet med honom, ty väl kunde det gå
att bedra honom i bref, men ansikte mot ansikte var
det dubbelt svårare. Hon måste ju spela en komedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
