- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter / II. Ur lifvet. (sista samlingen.) /
95

(1893) Author: Anne Charlotte Leffler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HEMKOMSTEN.

95

Brunnsäsongen var nu i full gång, och ortens
ungdom begagnade med förtjusning detta tillfälle till
litet förströelse i deras vanliga enformiga lif. Antonia,
som annars aldrig fick komma ut, fick alltid skrifva
in sig som brunnsgäst och vara med om nöjena,
emedan hennes mor behöfde dricka brunn och bada för
sin hälsa och ville ha sällskap på färden ut och
in i omnibus samt på promenaden därute. Men i
år grep icke Antonia som annars detta tillfälle att
söka få litet ungdomsglädje och ifrigt fika efter
möjligheten till litet kurtis. Hon var nu så uppfylld af
sitt lifs stora intresse under de senaste åren,
nykterhetssaken, att hon begagnade hvarje tillfälle att
verka i ämnet och hon gjorde därför vid
brunnen företrädesvis bekantskap med äldre herrar, med
hvilka hon kunde tala om vikten häraf och som hon
sökte värfva till bundsförvanter. Hon hade ej ännu
vågat anlägga det blåa bandet, emedan det skulle
vara ett öppet trots mot hennes far att ställa sig på
hans motståndares sida. Men i hemlighet besökte hon
ofta verkmästaren i hans bostad eller gick ned till
kanalbanken, där han arbetade, och det var i samråd
med honom, hon nu öfvertagit propagandan vid brunnen.
Allt detta var för henne dock egentligen blott en
förberedelse till det stora slag, hon en gång ville slå, då
hon fått tillräckligt mod och kraft därtill. Hon hade
ännu ej riktigt klart för sig hur det skulle gå till, men
hon såg framför sig i svaga konturer, som redan kommo
hennes hjärta att klappa i spänning, den stora strid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:57:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efterlamna/2/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free