Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 n: Ing horisont.
Hon väntade hvarje dag bref från honom, men det
kom aldrig. Det var en dagligen växande pina och
ångest. Hon hade visserligen gjort honom många sorger
under deras samlif, men när de skilts, hade han dock
bedyrat att han älskade henne och lofvat skrifva,
och de hade öfverenskommit att träffas igen, så snart
det skulle bli Olga möjligt att resa ut. Och nu,
alltsedan hennes afresa, icke en rad. Det gjorde henne
allt mer utom sig, och hon var slutligen så
enerverad, att ingen kunde tala till henne utan att få
en snäsa, och medan hon gick där med denna förtviflan
i hjärtat, pågick alltjämt det tomma, ytliga, jäktande
nöjeslifvet vid brunnen och Edvard kom mer och mer
in i det, syntes det Olga. 1 själfva verket var han
dock egentligen blott upptagen af att förbereda den
stora soaré, där han hoppades locka Olga att medverka,
och hans hemliga samtal med Agda, ibland hastigt
afbrutna då Olga nalkades, hvilket -mycket sårade
denna, gingo blott ut på hur man skulle ställa till,
för att göra det rent omöjligt för Olga att undgå att
sjunga. Det var ingen, som visste det djupaste skälet
till hennes ihärdiga vägran. Då hon sista gången
sjöng på en konsert, var det han, som
ackompanjerade henne. Hans förmåga att förstå hennes sång,
att låta ackompanjemanget liksom smekande följa
äfven hennes mest oväntade stämning var något
utomordentligt, och det hade alllid varit henne en njutning
att känna detta fullkomliga förstående. Ibland både
hon satt det på prof, genom alt tillåta sig plötsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
