Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - VIII. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i h> tb Ing korisok i.
lof at I vara sjuk. Det varade dock blott några
sekunder. Med en oerhörd kraftansträngning blef hon
herre öfver sig själf, såg upp igen, log ett ohyggligt,
krampaktigt löje och sade: här är ju outhärdligt hett
— jag mår illa däraf — låt oss gå ut litet.
Edvard bjöd henne armen för att föra henne ut,
men hans medlidsamma blick gjorde henne utom sig.
Hon ville icke bli ensam med honom, för intet pris
låta honom veta, hvad som händt henne, för intet
pris ha hans broderliga deltagande, ty då kände hon
att hon först skulle duka riktigt under — nej, spela
komedi, låtsa som om det ingenting vore, prata,
skratta, sjunga, föra hela världen på villospår, icke
låta någon, någon, någon se sitt sår, som, om det
blottades, skulle kvälla fram i en blodström, som
skulle komma henne att förblöda. Att förblöda, ack,
det ginge väl ändå an, om det bara vore det, nej, tokig,
tokig skulle det göra henne, tokig och ursinnig af smärta
och förödmjukelse och hat till den man, som så skamligt
svikit henne. Och dock kände hon en feg kärlek, som
skulle förmå henne att ännu i denna stund skynda till
honom, trots allt, om hon blott haft någon möjlighet att
få reda på honom. Rymt med henne, stod det blott i
telegrammet från väninnan; å, spela komedi, spela
komedi, såsom mormodern gjort hela sitt lif,
mormodern, som under de bittraste sorger alltid gifvit
världen anledning förundra sig öfver hennes goda
lynne, som blott blifvit hård och känslolös under allt
lidande, emedan den minsta vekhet, det minsta hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
