Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Resa utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 KKSA UTKIK KS.
Prinsessan bad och tiggde, att hon skulle få slippa.
Hvad var hennes lif vardt, om hon skulle ständigt
irra omkring som en landsflykting, skild från de sina.
Hon ville stanna hemma och möta fienden ansikte
mot ansikte samt söka att bekämpa honom.
Men då förklarade hofdamen, att hon reste ensam
och öfvergaf prinsessan, om denna ville inlåta sig i
ett så dåraktigt företag, och då måste prinsessan gifva
vika, ty väl höll hon ännu mer af sin man och sina
barn än af sin hofdam, men öfvergifven af henne kunde
hon dock ej lefva, ty hofdamens namn var Hälsan
och fienderna, de tallösa, som lurade på henne under
de fallande löfven, voro bakteriernas oräkneliga här.
Det hade varit sträfsamma år, som makarna
Anderson lefvat tillsammans. Det var alltid knappt om
förtjänsten, barnen kommo tätt på hvarandra, och den
lilla frun, för detta telegrafisten, som redan före
äktenskapet var utarbetad, hade ständigt gifvit sina barn
lifvet under en hårdare kamp än naturens vanliga.
Läkarevård, amma och dylikt, hade idkeligen anlitat
den knappa kassan.
Men nu var det öfver två år, som Hanna fått
hvila sig, och hon upplefde nu liksom en ny
blomstringsperiod. Hälsa och ungdom tycktes komma
tillbaka, ja kanslisten påstod, att hon egentligen aldrig
varit ung och vacker förrän nu.
Fruns ogifta faster hade kommit i huset, och hon
hjälpte Hanna så mycket med barnen, att denna till
och med kunde återtaga litet renskrifningsarbete och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
