Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Ett underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT UNDERVERK.
i8¾
tyckte sig ha ett slags privilegium på att beständigt
vara skyddad för allt, som var sorgligt. Hennes
omgifning hade alltid sökt skona henne därför; andra
hade alltid tagit alla bördor från henne. Och nu på
en gång ett så fruktansvärdt, ett så förfärligt ondt —
kräftan i bröstet.
Hon hade sedan sin första ungdom varit religiös
— med denna lättvindiga och något flacka religiositet,
som älskar gud för de personliga välgärningar man
själf fått åtnjuta, som finner tröst uti att tro på en
försyn, därför att denna försyn tyckes vara en själf
välbevågen, om den också låter andra lida. Hon
försummade aldrig att läsa aftonbön med sina barn och
lära dem tacka Gud för att de voro friska, glada och
mätta, då så många andra fingo svälta.
Hon kunde icke fatta, att det fanns människor,
som icke trodde på denna personliga, faderliga, i det
dagliga lifvet ingripande försyn. Hur hade hon icke
själf känt under de små motgångar och stötestenar,
som hittills kommit i hennes väg, hvilken tröst det
varit att vända sig till Gud med bön om hjälp, hvilken
salighet att veta, att han ej sänder oss någon
pröfning, som ej är till vårt eget bästa.
Men nu — när detta svåra, fysiska lidande kom
öfver henne, vek denna tröst liksom undan för henne.
Plågorna voro så verkliga, så påtagliga, att känslan af
att allt blott var till det bästa, började svikta.
Hvarför, huru till hennes bästa? Aflägsnade icke plågorna
henne tvärt om från Gud? Hon kunde icke böja sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
