Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Ett underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT UNDERVERK. I9I
Hon drog ihop ögonbrynen och såg plågad ut.
Det var sant — hon sof ytterst litet. Dels kunde hon
icke sofva emedan — emedan hon var så lycklig, så
uppfylld af nådens fullhet. Och dels — dels fruktade
hon sömnen. Ty hon måste erkänna det — i sömnen
kände hon nästan alltid de gamla smärtorna. Men
hon skyndade nu att förklara för sin man orsaken
därtill så som hon tänkte sig den. I det medvetslösa
tillståndet förlorade hon medvetandet om sitt
återställande, och drömmen återkallade för henne det
förflutnas plågor. Men denna smärthallucination var
också den en yttring af Guds nåd; han använde
drömmen till att påminna henne om hennes lidanden, på
det hon icke, genom att glömma dem, skulle blifva
ljum och sval i sin kärlek och sin tacksamhet.
Hennes man svarade ingenting på denna
förklaring. Han blott smekte henne ömt och såg så
bedröfvad ut, att det skar henne i hjärtat som ett
kränkande af det heligaste inom henne.
Hur bittert att han, just han, han ensam skulle
tvifla.
I sitt första bref från Stockholm, skrifvet samma
dag som undret hade skett med henne, hade hon sagt,
att hon redan märkte, hur knölen började mjukna och
liksom sjunka samman. Men nu talade hon icke mera
härom. Efter några dagar började hon mattas af,
glansen i hennes blick var nu endast momentan,
dessemellan föll hon liksom ihop och det gick som en
ryckning öfver hennes ansikte. Munnen fick ett sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
