Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Jämlikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
JÄMLIKHET.
Så gick hon hem och satte sig med sin man vid
det färdigdukade bordet och lät servera den
välsmakande maten; eller om den icke var välsmakande,
gick hon ut i köket efter middagen och förebrådde
kokerskan detta, men utan att veta hvari felet bestod.
Kokerskan, hvilken naturligtvis såsom de flesta af
hennes yrke var genomsjuk af att ständigt stå framför
den glödheta Spiseln och laga mat åt andra, och som
i följd däraf och af det vanliga klasshatet mot dem,
som bara befalla utan att göra något själfva, led af
en kronisk ilska, blef ursinnig och svarade ohöfligt.
Frun tog på sig sin allra förnämaste min och frågade,
om hon glömde hvem hon var och hvem frun var —
hvarpå kokerskan svarade att det glömde hon visst
inte, ty hon visste mycket väl att frun inte begrep
hvad hon talade om, och hon ville se hur frun skulle
reda sig, om hon skulle laga en enda middag själf.
Men det går an för den, som själf ingenting gör, att
bara anmärka på andra.
Ingenting gör! Nej, nu gick näsvisheten nästan
för långt. Trodde hon, att det var bara de, som
arbetade med sina händer, som gjorde något. Men
det var en vanlig, dum missuppfattning bland obildadt
folk, att de trodde, att bara kroppsarbetet var ett
arbete.
Ånej bevars, svarade kokerskan. Hon var inte
så dum, som frun trodde. Hon begrep myckel väl
att herrn arbetade, fast han bara skref, ty hon såg
hur trött han var, då han kom hem om middagarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
