- Project Runeberg -  Efterskörd /
21

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mänskligheten på vandring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

syn den vetenskapliga tanken någonsin har
framma-nat: |J

»Då så väl Rörelsen som Materien äro bestämda till
kvantiteten, tycks det som om, då den förändring
i Materiens fördelning som Rörelsen åstadkommer når
sin gräns åt vad håll den än riktas, den ständiga Rörel
sen däremot skulle framtvinga en annan fördelning.
De alltid koexisterande attraktions- och
repulsions-krafterna, vilka, som vi ha sett, framtvinga rytm i
alla mindre förändringar i hela universum, framtvinga
tydligen också rytm i totaliteten av dessa
förändringar — framkalla än en omätlig period varunder de
attraherande krafterna härska, åstadkomma allmän
koncentration, och sedan en omätlig period varunder
de repellerande krafterna härska, framkalla allmän
diffusion — omväxlande skeden av evolution och
dis-solution. Sålunda väckes tanken på ett
förflutet, varunder det har varit
evolutioner an (a lo ga med den som nu pågår, en
framtid, varunder andra evolutioner
kanske komma att äga rum — alltid den
samma i principen, men aldrig den samma till
sitt konkreta resultat.»

Så är det och mera veta vi icke — omväxlande
skeden av evolution och dissolution. I det förflutna
har det funnits evolutioner lika dem vari vi leva, och

i framtiden kan det bli andra liknande evolutioner —

t

det är allt. Principen för alla dessa evolutioner
består, men de konkreta resultaten äro aldrig lika två
gånger. Människan fanns icke till; hon finnes till;
och hon skall åter upphöra att finnas till. I den
evighet, som vi ej kunna fatta, upptog den särskilda ut-

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:49:54 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efterskord/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free