Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Av intet blev intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång, påpekade att det i denna butik blott fanns
ett leopardskinn och lät sedan min blyertspenna göra
en forskningspromenad till alla de andra butikerna.
Alla tittade på mig under slö tystnad, men plötsligt
såg jag det dagas i en liten gosses ansikte.
»Tigres montana!» utropade han.
Han menade tydligen bergstigrar eller leoparder,
och tecknande till mig att han förstått gav han mig
en vink att följa med, och jag lydde. Han gick
en kvarts mile med mig och stannade utanför porten
till ett stort hus där soldater gingo på vakt och andra
soldater gingo ut och in. Han tecknade till mig att
vänta och sprang in.
Om en kvart kom han tillbaka igen utan
leopardskinn, men full av upplysningar. Med tillhjälp av
mitt visitkort, mitt hotells adresskort, mitt ur och
pojkens fingrar fick jag veta följande: att han
klockan sex på kvällen skulle komma till mitt hotell med
tio leopardskinn till påseende. Vidare fick jag veta
att skinnen ägdes av en kapten Ernesto Becucci. Jag
fick också veta att gossens namn var Eliceo.
Pojken var påpasslig. Klockan sex stod han i mitt
rum. I handen höll han en liten till mig adresserad
pappersrulle. Då jag öppnade den fann jag det vara
en handskriven pianokomposition, Hora Tranquila
Val se av Ernesto Becucci. Jag ville ha
leopardskinn, tänkte jag, och ägaren skickar mig ett nothäfte
i stället. Men pojken försäkrade mig att han skulle
komma till hotellet med skinnen klockan nio följande
morgon, och jag lämnade honom följande biljett:
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
