- Project Runeberg -  Efterskörd /
32

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döda komma aldrig tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skandinaviska sjömän hade gått igenom en hård skola.
Som gastar hade de passat upp på sina äldre
kamrater, och som matroser hade de anspråk på att bli
uppassade av gastarna. Jag var en pojke —
fastän med en mans kropp. Jag hade aldrig varit till sjöss
förr — fastän jag var en duktig seglare och förstod
min sak. Jag hade tagit hyra som deras jämlike,
och som jämlike måste jag hålla mig uppe eller
också uthärda sju månaders helvete tillsammans med dem.
Och det var just denna jämlikhet de inte tyckte om.
Med vad rätt var jag deras jämlike? Jag hade ej
förvärvat mig detta höga privilegium. Jag hade ej
gått igenom det elände de haft att utstå som
misshandlade skeppspojkar eller förtryckta jungmän. Och
ännu värre, jag var en lantkrabba som gjorde sin
första resa och ändå var jag, genom en ödets
orättvisa, deras jämlike enligt sjöfartsboken.

Min metod var klok, enkel och drastisk. Först och
främst beslöt jag att utföra mina sysslor, hur svåra
eller farliga de än voro, så väl att ingen annan skulle
behöva göra dem i mitt ställe. Vidare sparade jag
inte på min muskelstyrka. Jag fuskade aldrig då jag
halade en ända, ty jag visste att mina skanskamraters
falkögon just lurade på sådana bevis på min
underlägsenhet. Jag satte en ära i att vara bland de första
i vakten som gingo upp på däck, bland de sista
som gingo ner, och aldrig lämnade efter mig ett skot
eller en ända åt någon annan att skjuta på en
koffernagel. Jag var alltid ivrig att få gå till väders för
att skifta toppsegelskoten eller för att sätta till eller
ta in toppseglen, och i sådana fall gjorde jag mer
än min plikt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:49:54 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efterskord/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free