- Project Runeberg -  Efterskörd /
35

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döda komma aldrig tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

exploderade. Sedan slogs han nästan med varenda
en av besättningen. Då hans kläder blevo för
smutsiga för att vi andra skulle kunna stå ut, lade vi
dem i blöt och stodo över honom medan han
tvättade dem. Med ett ord, muraren var en av dessa
ohyggliga och vidunderliga tingestar som man måste
ha sett själv för att kunna tro på att de finnas
till.

Jag vill bara säga att han var ett djur och att vi
behandlade honom som ett djur. Nu först, då jag
tänker tillbaka, förstår jag hur grymma vi voro mot
honom. Han var utan skuld. Det låg i sakens natur
att han måste vara sådan han var. Han hade icke
skapat sig själv, och han var icke ansvarig för
hurudan han blivit. Men vi behandlade honom som en
varelse med fri vilja och som om han varit
personligen ansvarig för vad han var och vad han icke
skulle ha varit. Följden därav blev att vårt sätt att
bemöta honom var lika förskräckligt som han själv
var förskräcklig. Till sist behandlade vi honom som
luft, och i många veckor innan han dog talade vi
varken med honom ej heller talade han med oss.
Och i vecktal gick han ibland oss eller låg i sin
koj i vår fullpackade skans och gav sitt hat och sin
ondska uttryck i grimaser. Han var döende, han visste
det, och vi visste det. Dessutom visste han att vi
ville att han skulle dö. Han besvärade oss med sin
närvaro, och vårt liv var hårdt och gjorde oss till
hårda människor. Och så dog han i ett kyffe
full-packat med tolv människor och lika ensam som om
han hade dött på någon ödslig bergstopp. Icke ett
vänligt ord, icke ett avskedsord växlades mellan oss.

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:49:54 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efterskord/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free