- Project Runeberg -  Efterskörd /
36

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döda komma aldrig tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han dog som han hade levat, som ett djur; han dog
hatande oss och hatad av oss.

Och nu kommer jag till det sällsammaste i mitt
dåvarande liv. Knappast var han död förr än han
blev slängd överbord. Han dog en stormig natt, drog
sitt sista andedrag just då karlama kastade på sig
sina oljekläder vid kommandot: »Alle man på däck!»
Och han slägdes överbord några timmar därefter
under en stormdag. Hans jordiska kvarlevor sveptes
ej ens i segelduk, ej heller bevärdigades han med
en järnklump vid fotterna. Vi sydde in honom i
filten vari han dog och lade honom på en lucka
föröver om storluckan, på babords sida. En
jutevävs-påse halvfull med kabysskol bands vid hans fötter.

Det var bitande kallt. Lovartsidan av varenda ända,
gaffel och stag var klädd med is, och hela riggen
var som en harpa, sjungande och jämrande under
blåstens obarmhärtiga händer. Skonaren, bidevind,
krängde och guppade fram genom sjöarna, låg under
med spygatterna, och iskallt saltvatten forsade
oupphörligt över däcket. Besättningen stod i sjöstövlar och
oljekläder. Vi hade vantar på händerna, men
blottade vårt huvud inför en död som vi ej respekterade.

Våra öron svedo och värkte och vitnade, och vi
längtade att bli av med liket. Men det tycktes aldrig
bli slut med begravningsritualen. Kaptenen hade
slagit upp på orätt ställe, och medan han läste
meningslösa ord förfröso vi våra öron och förargade oss över
detta sista obehag som det hjälplösa kadavret
vållade oss. Liksom från början så också på slutet hade
allt varit på tok med den där muraren. Till sist
blev kaptenens son ursinnig, ryckte boken ur gubbens

36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:49:54 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efterskord/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free