- Project Runeberg -  Efterskörd /
40

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döda komma aldrig tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förnekas. Men vad var det? Antingen ett spöke eller
ett gyckel. Något annat kunde det icke vara. Om
det var ett spöke, så var frågan den: skulle det
komma igen? Om det inte gjorde det och jag väckte
befälet, skulle jag bli driftkucku för alla ombord. Och
om det var ett skämt, skulle min situation bli ännu
löjligare. Om jag ville behålla min ställning som
jämlike, dugde det inte att väcka någon innan jag tagit
reda på vad den där synen varit av för art.

Tag är en modig man. Det vågar jag påstå, ty
fastän darrande av fasa kröp jag uppför kajutlejdaren
och gick tillbaka till det ställe varifrån jag först hade
sett synen. Den hade försvunnit. Men mitt mod hade
sina gränser. Ehuru jag ingenting såg var jag rädd
för att gå föröver till den plats där skepnaden hade
visat sig. Jag återtog min vandring fram och tillbaka,
och ehuru jag kastade mången rädd blick bort till
det hemska stället syntes ingenting till. Då jag
lugnat mig gjorde jag den reflexionen att alltsammans
varit ett gyckelspel av min fantasi och att det var
rätt åt mig, då jag varit nog dum att gå och tänka
på sådana saker.

Jag kunde åter titta helt lugnt bortåt fören, utan
skräck, men plötsligt var jag en galning igen och
rusade vildt akterut. Jag hade ånyo sett skepnaden, den
långa vaggande, florstunna gestalten genom vilken
jag kunde se förriggen. Denna gång hade jag endast
hunnit till förkanten av halvdäck då jag hejdade mig.
Jag resonerade åter över situationen, och det var
stoltheten som tog överhand. Jag hade inte råd att
göra mig till ett åtlöje. Jag måste möta det där
ensam, vad det nu var. Jag måste reda upp saken

40

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:49:54 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efterskord/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free