- Project Runeberg -  Efterskörd /
41

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döda komma aldrig tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på egen hand. Jag tittade på det ställe där vi låtit
muraren glida överbord. Det var tomt. Ingenting
rörde sig. Och för tredje gången började jag min
midskeppspatrullering.

Då tingesten försvunnit dog min rädsla bort och
jag återfick min inre jämvikt. Naturligtvis var det
intet spöke. De döda komma inte tillbaka. Det var
ett skämt, ett elakt skämt. Mina skanskamrater
försökte skrämma mig, jag visste inte med vilka medel.
De måste redan två gånger ha sett mig springa
akter-ut. Jag rodnade av blygsel. Jag tyckte mig höra
hur de just nu fnittrade nere i skansen. Jag började
bli förargad. Skämt kan vara tillåtet, men det här
var att driva det för långt. Jag var den yngste
ombord, bara en pojke, och de hade ingen rätt att
utsätta mig för sådant gyckel som gjort många män och
kvinnor galna, det visste jag mycket väl. Jag blev
allt mer och mer förbittrad och beslöt att visa dem
att jag var av hårdare materia och på samma gång
ge fritt lopp åt min förargelse. Om skepnaden
visade sig igen, föresatte jag mig att gå fram till den

— och det med kniven i handen. Då jag kom inom
räckhåll skulle jag stöta till. Om det var en man skulle
han få det knivhugg han förtjänade. Om det var
ett spöke, ja, då skulle spöket inte ta någon skada,
men jag skulle få bevis på att de döda gå igen.

Nu var jag mycket ond, och jag var alldeles säker
på att det var ett skämt, men då skepnaden visade
sig för tredje gången på samma fläck, lång, tunn
och vaggande, vaknade min skräck på nytt och drev
nästan bort vreden. Men jag sprang icke. Ej heller
tog jag mina ögon från skepnaden. Båda gångerna

4*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:57:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efterskord/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free