- Project Runeberg -  Efterskörd /
42

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döda komma aldrig tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förut hade den försvunnit medan jag sprang, så att
jag hade ej sett på vad sätt den försvunnit. Jag
drog min slidkniv ur bältet och började rycka framåt.
Steg för steg, närmare och närmare ... och det blev
allt svårare att visa självbehärskning. Striden stod
mellan min vilja, mitt eget jag å ena sidan och å
den andra de tio tusen förfäderna som levde i mitt
nervsystem och vilkas spöklika röster viskade om
mörkret och den mörkrädsla som behärskat dem på den
tiden då världen var mörk och full av skräck.

Jag ryckte framåt långsammare, och ännu
vaggade och flaxade skepnaden med underliga luftsprång.
Men så försvann den midtför mina ögon. Jag såg
den försvinna. Den drog sig varken åt höger eller
vänster eller bakåt. Den utplånades, upphörde på
fläcken, medan jag betraktade den. Jag dog icke,
men jag kan försäkra på grund av vad jag kände
under de närmaste ögonblicken, att jag nu mycket
väl förstår att människor kunna dö av förskräckelse.
Jag stod där med kniven i handen och följde
mekaniskt med fartygets rörelser, förlamad av rädsla.
Om muraren plötsligt gripit mig om strupen med
verkliga fingrar och försökt strypa mig, skulle det ej
ha varit annat än vad jag väntade. De döda gå igen,
och det skulle vara det som muraren sannolikast skulle
göra.

Men han grep mig inte om strupen. Ingenting
hände. Och eftersom naturen avskyr stillastående
kunde jag ej stå där i evighet förlamad på samma fläck.
Jag vände mig om och gick akteröver. Jag sprang
icke. Vad tjänade det till? Vad hade jag för
utsikt att reda mig mot den ondskefulla andevärlden?

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:49:54 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efterskord/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free