Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döda komma aldrig tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flykt betydde för mig snabba fötter. Men förföljelse
betydde för ett spöke tankens snabbhet. Och det
fanns spöken. Jag hade sett ett.
Men medan jag långsamt vacklade akteröver
upptäckte jag gåtans förklaring. Jag såg
mesanmärsstången avteckna sig mot en svagt skimrande sky,
bakom vilken månen stod. Idén dök upp i min hjärna.
Jag drog ut linjen mellan månskimret och
märsstången och fann att den måste träffa en punkt
någonstädes nära förriggen på babords sida. Medan jag
tänkte på detta, försvann skimret. Den bedarrande
stormens drivande moln tätnade och förtunnades
ömsom framför månen, men blottade aldrig dess skiva.
Och då molnen voro som tunnast var det ett mycket
svagt skimmer som månen kunde åstadkomma. Jag
väntade och iakttog. Nästa gång molnen
förtunnades, tittade jag åt fören, och där var skuggan av
märsstången, lång och genomskinlig, vaggande och
glidande på däck och mot riggen.
Det var mitt första spöke. En gång till har jag
sett ett spöke. Det befanns vara en
Newfoundlandshund, och jag vet inte vem av oss som blev räddast,
ty jag gav honom ett ordentligt högersvingslag mot
käken. Angående murarens spöke vill jag säga att
jag aldrig nämnde det för en levande varelse
ombord. Jag vill också säga att jag aldrig i mitt liv
har utstått värre vånda och själskval än under den
där ensliga nattvakten på »Sophie Sutherland».
(Detta är ingen dikt. Det är en verklig episod i
mitt liv.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
