- Project Runeberg -  Efterskörd /
57

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båtsegling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det blev mörkt, en vacker, varm och stjärnklar natt.
Min ende kamrat lagade till kvällsmat, medan jag
gjorde allt i den bästa ordning på däck. Då vi
kojade klockan nio voro väderleksutsikterna lovande.
(Om jag haft en barometer med mig, skulle jag ha vetat
bättre besked.) Klockan två på morgonen tjöt blåsten
i våra vant, och jag steg upp och gav båten bättre
svängrum på sin ankartross. Efter ännu en timme
var det klart att vi voro ute för sydostlig storm.

Det är inte trevligt att lämna sin varma bädd
och flytta sig från en dålig ankarplats en mörk och
blåsig natt, men vi fogade oss efter omständigheterna,
togo ån två rev och grepo oss an med att hala upp
ankaret. Vinschen var gammal och rådde icke på den
starka sjögången. Då vinschen var otjänstbar var det
omöjligt att hiva upp ankaret med handkraft. Vi
försökte det och fördärvade våra händer på kuppen.
Nu är det en sjömans avsky att förlora ett ankare.
Det är en ambitionssak. Naturligtvis kunde vi ha
bojat vårt och lämnat det i sticket tills vidare. Men
i stället firade jag ut trossen ännu mer, vände
fördevind och fällde det andra ankaret.

Sedan blev det ej mycket sova av, ty först den ene
och sedan den andre rullade ur kojen. Sjöarnas
växande storlek sade oss att vi voro i drift, och då vi
fingo botten med lodet hade vi på känn att våra
ankare hade glidit. Det var en djup kanal, dess bortre
kant reste sig brant som väggen i en canyon, och då
våra ankare letade sig uppför denna vägg beto de sig
fast. Men då båten stannade hörde vi vågorna slå
mot den hårda stranden akteröver, och den var så
nära att vi måste förkorta trossen.

57

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:49:54 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efterskord/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free