- Project Runeberg -  Efterskörd /
122

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Födelsemärket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han slogs som en tiger, som en galning. Han var
alldeles tokig. Men striden gällde också mera för honom
än för mig. Jag var nybörjare, och jag slogs för pengar
och ära. Men Bill slogs för livet — för sina käras liv.

Nå, hans dåliga form hämnade sig. Hans krafter
tappade av, och jag var pigg som en mört. ”Hur är det,
Bill?” sa jag till honom en gång då vi clinchade. ”Du
är svag.” ”Jag har inte ätit en bit i dag”, svarade han.
Det var alltsammans.

Under den sjunde ronden var han nästan alldeles
förbi, han hängde som en trasa och kippade efter andan, då
vi clinchade, och jag visste att jag kunde slå ut honom
när som helst. Jag måttade med högra armen till den
kortarmstöt som skulle bli avgörande. Han visste att
den var i annalkande, och han var oförmögen att hindra
den. ”För Guds skull, Bob” ... sa’ han, och .. . (Paus.)

Maud. Nå? Nå?

Fitzsimmons. Jag gjorde inte stöten. Vi lågo i clinch.
”För Guds skull, Bob”, sa’ han om igen, ”hustru min och
barnen!”

Då såg och förstod jag genast allt. Jag såg de
hungriga barnen ligga och sova, och hustrun sitta och vänta
på att Bill skulle komma hem, vänta på att få veta om de
skulle få något att äta eller om de skulle bli utkastade på
gatan.

”Bill”, sa’ jag i sista clinch, så tyst att bara han kunde
höra det. ”Bill, kom ihåg La Blanche-stöten. Ge mig
den, hård.”

Vi släppte taget, och han var knäsvag och yr i skallen.
Han raglade ett par steg bakåt och beredde sig att driva
in stöten. Jag såg det, men jag låtsade som om jag
ingenting begrep och satte efter honom. Pang! fick jag

I 22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:49:54 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efterskord/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free