Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna årstid var det ingen större trafik på
Varschava-linien, och därför var det godt om plats i kupén, —
utom Alexej Stepanovitsch fanns där ännu blott cn
passagerare, som till all lycka visade sig vara en
ovanligt hygglig och sympatisk person. Under de få
timmar, som de rest tillsammans, hade Alexej
Stepanovitsch redan hunnit prata med honom och fått veta,
att han hette Ivan Semjonovitsch Ivctski, och att han
var professor vid Alexandrovska lycéet, men nu blifvit
tvungen att taga permission, emedan han hade
bröstlidande och af läkaren blifvit ordinerad att tillbringa
våren på Rivieran. Alexej Stepanovitsch var förtjust
öfver den lyckliga slump, som sände honom en så
angenäm reskamrat. I det hela tyckte han sig nu må
förträffligt. Den lätta skakningen verkade lugnande
på hans uppretade nerver. Nu fann han sin rörelse
löjlig, ja blygdes till och med smått då han mindes
hur lian känt sig vid affärden. -Det var inte långt
ifrån, att jag rent af lipat!» tänkte han själfironiskt.
»Jo, det hade just varit vackert, om jag verkligen ett
tu tre gett mig till att stanna kvar! Men det var
Mascha med sina dumheter, som gjorde mig till cn
sådan käring!» Han påminde sig hennes bleka,
förtviflade ansikte, hennes bittra, återhållna tårar, och
han tyckte synd om henne med detta nedlåtande, en
smula öfverlägsna medlidande, som man visar ett litet
barn, när det gråter öfver ett lappri.
Han hade ännu icke någon lust att sofva. Han
befann sig i den lättjefullt upplifvade sinnesstämning,
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
