Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande säger: Du är nu den ende. jag har kvar.
Ocli trots sin bedröfvelse finner han behag i detta
medvetande 0111 sin förändrade ställning i huset, det
smickrar hans barnsliga fåfänga. Han anstränger sig
att icke komma sin nya värdighet på skam. Utan
att själf göra sig reda därför, så naturligt tycks det
honom, antager han mot modern ett ömt beskyddande
sätt. som icke är utan en viss likhet med faderns.
Under begrafningen gråter han icke som ett barn,
utan visar endast en behärskad smärta, så som det
anstår en fullvuxen.
Efter begrafningen börjar en sträfsam tid. Det
är tydligt, att allt nu måste förändras, men utsikten
till en förändring skrämmer icke längre Alexej
Stepanovitsch, utan lockar och upplifvar honom tvärt om.
Det är beslutet, att han skall studera vid
universitetet i Petersburg, och att hans mor skall följa med
honom. Men hur skall det bli med egendomen?
Hans tar har testamenterat den till modern att
förfoga öfver, så länge hon lefver. Men hur skall hon,
klen och opraktisk som hon är, kunna sköta ett
landtbruk! En massa farbröder, svågrar och gamla
vänner komma med sina oombedda råd och förslag.
Hvar och en vill synbarligen tillskansa sig hennes
förtroende, men Alexej Stepanovitsch är fast besluten,
att ingen annan än han skall bli den verklige
husbonden. och det kostar honom icke ringa möda att
försvara sina rättigheter som husets ende, nästan
fullvuxne son mot åtskilliga olagliga knep och konster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
