Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granne, du minns, — ni lekte tillsammans som barn.
Och Alexej Stepanovitsch kom verkligen ihåg en
liten, ljuslockig flicka, dotter till en fattig godsägare
i grannskapet, hvilken ibland kom till dem för att
leka med honom. Sedan sålde Lenjefs sin egendom,
gubben Lenjef fick en anställning i en annan stad,
och de forna grannarna förlorade hvarandra alldeles
ur sikte. Något särdeles starkt intryck hade hans
lilla väninna icke efterlämnat hos Alexej
Stepanovitsch. Han hade visst icke tänkt på henne en enda
gång under hela denna tid och skulle omöjligt kunnat
känna igen henne i den långa välväxta ungmö med
cn energisk, själfmedveten min, hvilken nu stod
framför honom. Men deras gemensamma
barndomsminnen hjälpte till att hastigt och lätt knyta cn ny
bekantskap. Efter en knapp halftimme pratade de
båda unga redan helt vänskapligt, lifligt och gladt.
Katerina Ivanovna och Mascha hade alldeles
händelsevis sammanträffat i en bod; Mascha kände först
igen den äldre damen, som icke förändrat sig
särdeles mycket under de senaste åren. Katerina
Ivanovna förälskade sig med sin vanliga liflighet genast
i den unga flickan, som utgjorde cn för henne
alldeles ny typ. och bjöd henne till sig så ofta som
möjligt. Under den första tiden växte vänskapen
mellan de båda kvinnorna med snabba steg. Katerina
Ivanovna sjöng hela dagarna sin unga väninnas lof
och började nästan omedvetet tillägna sig hennes
åsikter, ja, till och med hennes sätt att tala och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
