| 32 |
I Säter var det vackert
och fullt af vänlig frid.
Det var för några år sen,
så där vid pingstens tid.
Gästgifvargårdens täppa
stod full med bin och blom
och doppade i ån där
sin fagra rikedom.
Ett lågmäldt brus från fallet
vid kvarnen näst intill,
och mellanåt från »dalen»
en hälft förklingad drill.
| 33 |
På stadens torg, som vårgrönt
och maskrospyntadt låg,
starmammor hela sällskap
i stor kommers man såg.
Kring tak och gaflar svängde
en dufflock immerfort
och gjorde fasligt väsen
i sådan moltyst ort.
Långs efter fönsterblecket
en arla sprang på jakt
och kvittrade gemytligt:
»här ser du fridens trakt!»
Det var som hundra mil från
allt allt modernt och nytt,
som femti år tillbaka
i enkel tid, som flytt.
| 34 |
Det förekom mig nästan
som ett slags trolleri,
när plötsligt med sitt släptåg
en ånghäst hven förbi.
Till lilla tysta Säter,
fast vägen nog är lång,
på blida minnens iltåg
jag reser gång på gång.
