| 60 |
Näckros är med näckros fränka,
men hvad olikhet ändå
uti skick och sätt att vara
mellan dessa vackra två.
När den ena sträcker armen
upp ur vattnet, barnsligt gladt,
med det guldmynt, som hon letat
fram ur djupets dunkla natt,
ses den andra fint och sirligt
bjuda oss och sol’n i skyn
guldfynd ur en snöhvit snäcka
gungande i vattnets bryn. --
| 61 |
Hvita näckros, dig vi hylla,
vi, som favoriter ha.
Solen smilade åt båda:
tack, små tärnor, det var bra!
