| 71 |
På gången i vår täppa
jag såg en näpen scen:
en bofinkhane gick där
förnöjd i solens sken,
tills plötsligt han blef hejdad
af bofinkungar två,
som tiggde som för lifvet
att mat i kräfvan få.
Med vingarna de slogo
och näbben stod på spänn:
Har inte farbror åt oss
en enda smula än?
| 72 |
Han tillhör ungkarlsståndet,
så vanligt i hans släkt,
och står där högst förvånad
och tafatt, ja förskräckt,
är riktigt genomkomisk,
tycks naglad fast på fläck
och sneglar smått förstulet
på närmsta törnroshäck.
Ett: Gudbevars för barnskrik!
till sist han stöter ut
och drar sig fegt ur spelet
längst bort till ängens slut.
Och småttingarna stodo
så grå och snopna kvar
och mente nog: En smulgråt
till farbror det där var.
| 73 |
Då kom där i detsamma
all hjälp i allt slags nöd,
den lilla flinka mamma,
med kyssar och med bröd.
