| 73 |
Flugsnapparungar fyra
jag trilla såg ur bo’t,
med storm och regn tog sommarn
de stackars små emot.
De tumlade i blåsten
med gruflig fart åstad
liksom i senhöstdagar
tre, fyra vissna blad.
Jag tänkte: Det här lifvet
är öfverallt sig likt --
hvad har det för ett hjärta,
som kan tillåta slikt!
| 74 |
I dagar tre det blåste,
var kulet som om höst.
Jag tänkte: det här knäcker
flugsnapparungars bröst.
Då får jag se de fyta
i rad på samma gren,
som slängde lik en gunga,
när stormen ref och hven,
allt medan kif de förde
om företrädesrätt
till läplats ini raden --
jag glömmer det ej lätt!
Och far och mor där flögo,
där var alls ingen nöd.
När ej Vår Herre vill det,
så faller sparf ej död.
