| 80 |
La France, jag håller af dig
hvarför, jag säga vill:
försynt som knopp, du gör ej
för hvem som helst dig till;
men den, som lugn och tålig,
kan bida ut din tid,
du tar i hel besittning --
och sen det blir därvid.
Ej sedan ens du brådskar
att yppa allt behag,
men, lik det ädla vinet,
du vinner dag för dag.
| 81 |
Vid skede först, då andra
ha form och färgspel fällt,
du obeskriflig fägring
ger helt och oförställdt;
ett inre utan like,
så rikt och sirligt byggdt,
där ädla rosenblodet
sitt bästa märke tryckt,
och som ej utesluter
en fläkt af öfverdåd
uti de sida kronblad,
som ange »hennes nåd».
Det festligt sommarljusa,
och gladlynt friska är
alltjämt i minsta skrymsla,
ditt väsens karakter.
| 82 |
Men hur jag sökt dig skildra
och hur jag dig berömt,
din vällukt, utan like,
jag märker att jag glömt.
De andra hundra hundra
man blandar om hvarann,
men på »La France» ta miste,
ett litet barn ej kan.
För all den fröjd, du skänkt oss
hvarenda sommardag
och än i senhöstkvällar,
ett hjärtligt tack nu tag!
För skönhet, nit och trohet
tag ett slags hederspris
i denna enkla visa,
gjord på mitt gamla vis.
