| 94 |
Vårt »Sommartorp» jag älskat
mer än de flesta gjort,
men inför rödhaksångarn
förslår min glöd ej stort.
Ty han, som dock har vingar
att nå hur ljufligt land,
han viker blott för våldet
af vinterns kalla hand.
Hur sent i kulen höstdag
jag packar in och far,
han kilar, högst belåten,
bland kala buskar kvar.
| 95 |
Hur tidigt än jag kommer
på vårbesök åstad,
i knoppig björk han spelar
sin visa, hjärteglad.
Just uti det jag trott mig
förmer än någon ann’,
en fyrtums fågelpyssling
dock blef min öfverman.
