| 102 |
Ibland helt oförväntadt
en bild från flydda dar
fram för mitt minnes öga
med sällsynt klarhet far.
Emellan säf och kolvass --
ett fält så stort och vidt --
jag ser helt långsamt glida
en jakt af gammalt snitt.
Än veckas stora seglet,
än är det spändt och fylldt,
lång buktar hvitblå flaggan
och toppens ax förgylldt.
| 103 |
1 hvita akterspegeln
ses »Eolus» i pränt,
syns tennstop och geranium
i kajutsglugg på glänt.
Mot visst fem alnars rorkult
med ryggen skepparn står,
en doft af »Gäfle vapen»
från pipan hans mig når.
Till flickan ner på bryggan
förs smått galanteri,
och skepparns pudel gläfser
på and, som far förbi.
Storsegelbommen prasslar
i en närgången al,
och skotets bukter plaska
i solskensblank kanal.
| 104 |
För resten tyst och stilla --
ett block blott gnisslar till;
Säfsångarn, som blir varskodd,
slår till en plötslig drill. --
Nu långa, blåa flaggan
med hvita korset på
har målen nog fått bukt med
i någon bortglömd vrå.
Och toppens böjda hvetax
i timmermansskulptur,
nu säkert masken tröskat
den bästa kärnan ur.
Jag »Eolus» sett släpad
som pråm på gamla dar,
men innerst i min hågkomst
han flagg och segel har
| 105 |
och skrider än som fordom
i trakt med fagert ljus
af alla vana minnen
ifrån min faders hus.
