106 |
Det var i vinterkvällen,
jag stod på förstubron,
såg skir en björkskog tecknad
mot himlens guldgrundston.
Och bakom flor af rimfrost
i hängbjörksris jag såg
högt ekspåntak, där yrsnö
som i festoner låg.
Från långa skorstensraden
steg kvällsolsglödgad rök
ur sal med gyllenläder,
och ur gigantiskt kök.
107 |
Fint glänste nymånsskäran,
klart aftonstjärnan brann;
ett ljus i herrgårdsfönstren
sågs blänka af och an
En koltrast öfver fältet
hem till sin nattkvist flög;
ett gny af fjärran bjällror
ur traktens tystnad smög.
En melankolisk visa
från stig i skogen kom
och dog med himlens skimmer
så stilla, småningom. --
Det var i vinterkvällen --
ett tankfullt barn jag var.
Trots bortåt femti solhvarf
står bilden fin och klar.