| 108 |
Hur står det till i skogen?
min gamla fråga var,
när jag gick ut åt landet
en vårdag frisk och klar.
En hackspett, söndagspyntad,
gled långs en asp förnöjdt
och spelte opp en vårstump
på gammal välkänd flöjt.
På mossig stör en gröning,
i spräcklig guldbrokad,
till kvällen spelte öfver
en enkel serenad.
| 109 |
Och domherrhanen, härligt
som Salomo beklädd,
blef med sin tröga visa
precis som förr beträdd.
Ej gjordes mera vittne
behof för mig; jag var
så glad, att skogen hade
sin högtidsglädje kvar.
